Snart Påsk
Våren är väldigt seg i år. Visserligen har denna vecka gått åt rätt håll men det kommer bli kallt och snö nästa vecka igen. Jag skiter i det. Jag har köpt lite vårblommor och har nu fixat lite ute. Det är så jävla fult ute nu och vårt hus ser också helt
förskräckligt ut. Färgen lossnar på huset och allt ser visset och skavt ut. Vi hyr vårt hus och hyresvärden verkar inte tycka att det är fult fast vi bor på en herrgård. Tycker nog man borde vara lite mån om hur omgivningen ser ut.
Det är inte roligt att försöka göra fint när det ser ut som fan överallt.
Först hittade jag inte påsk-lådorna i garaget och tänkte skita i pyntet men Micke hittade dom idag. Ska pynta minimalt i år. Våra bästisar kommer hit på Påskafton enligt tradition så lite påsk fint vill man ju ha. Vi kommer dock skita i Påsk maten i år och göra egen sushi istället.
Man blir iallafall lite glad när man ser vad som ligger i lådorna, ska bara försöka hitta tid att få till det också.
Åkte till farmor och köpte med lite vår-blommor och pyntade hos henne. Vår-städade på hennes balkong och gjorde fint.
Idag har det ju varit våffeldagen så det blev våfflor till lunch.
Sommartid idag och då blev det dessutom grillpremiär i det fina vårvädret.
I morgon ska jag med ungdom U till unga vuxna för uppföljning av den nya medicineringen. U börjar med upptrappning tre i dag så någon förändring har vi inte märkt ännu. Det är en sjuksköterska vi
ska träffa i morgon men jag får försöka fixa så denne kan kontakta läkaren för vidare sjukskriving av U då det inte är tal om att vara redo för någon skola. Ogiltig frånvaro är det ju definitivt
inte då U är för dålig för att klara av det, vilket inte är vårt fel utan ligger helt på den långsamma vården. Vi har inte gjort annat än pressat på för att det ska gå undan, vilket det
i mina ögon ej har gjort.
Dessutom har en människa i min absoluta närhet drabbats av psykisk ohälsa och anförtrott detta till mig vilket betyder enormt mycket för mig eftersom vi med vår öppenhet om detta inte vill annat
än kunna hjälpa andra.
Jag kommer göra allt jag kan för att hjälpa och var stöd för denne. Det är värt allt att vår öppenhet kan hjälpa andra. Spelar ingen roll att jag är utan ork för jag hittar energi och kraft i att
hjälpa. De som inte orkar kämpa i sin sjukdom behöver allt stöd dom kan få. Jag vet...ingen ska behöva kämpa ensam.
Jag avslutar med en bild från Midsommarafton för två år sen som jag blir så glad av.
Det är min mamma i blå hatt och min granne Katarinas mamma i studentmössan. Damen i mitten är min grannes väns mamma och 85 år. Dessa damer hade så roligt i hop. Detta var utstyrseln i en
lek men dom ser så jäkla härliga ut. Riktiga pantertanter.
