Långsamma människor och avtrubbade känslor
Kolla in klippet nedan...
Så igenkännande. Jag har skrivit om vad jag tycker om långsamma människor i ett tidigare inlägg som publicerades 2016-04-26.
Det stämmer fortfarande. Det finns inget som är så stressande som långsamma människor. Går man långsamt, äter långsamt och gör det mesta långsamt då är man oftast lite långsam även i knoppen. Säkert inte i alla fall men överlag har jag märkt. Säkert inte
ohälsosamt att vara långsam men jag har märkt att långsamma människor inte är så stresståliga och det är oftast dom såm blir utbrända. Lite stress är faktiskt bra. Iallafall för mig, jag jobbar bäst under stress och press.
Oaktiva människor är också extremt stressande, sådana som bara kan sitta och inte göra nåt. Säkert jätteskönt och nyttigt, men jag blir asstressad på sånt. Jag vill ha människor med sprutt omkring mig. Det måste vara lite tempo.
Vill poängtera att detta är min åsikt, inte att det ÄR så.
Den här bilden är så "Jag" just nu.
Jag är helt avtrubbad på känslor. Har inga.
Jag tror det är en överlevnadsinstinkt för att orka med. Det enda jag kan känna är ilska, men det rinner av rätt fort även om jag numera är extremt långsint. Tar ingen skit. Folk som gjort bort sig får ingen nåd hos mig, då är det tack och godnatt.
Så var jag inte förr. Jag hade överseende, förlät och skakade av mig. Nu är det No mercy. Orkar inte med nåt jäkla spel, ytliga, egocentriska och bittra människor och oförkämdheter. Rätt befriande måste jag säga.
Vill dock tillägga att jag har extremt mycket känslor när det gäller mina barn. Då är det allt eller inget. Det enda jag vill är att dom ska må bra och vara lyckliga.Jag känner samma känslor som dom, lycka som sorg. Dom kan jag dö för.
Har ju tänkt börja läsa boken omgiven av Idioter men har dessvärre inte kommit igång ännu. Den ligger och mognar i min nattduksbords låda.
Nu har jag hittat en till bok jag vill läsa. Ska nog beställa den här, verkar intressant för motivationen.
Måste nu bara hitta just motivationen att faktisk läsa också.
