evalotte.blogg.se

 

Veckan har varit jobbig. Min astma är dålig och jag lider av syrebrist. Det märks så tydligt eftersom jag blir andfådd bara jag pratar, går i en tappa eller anstränger mig bara lite. Känslan är som jag sagt tidigare, väldigt skum. Jag hostar och väser i andningen men känslan är så svår att sätta ord på. En slags yrsel eller utomkroppslig känsla. Så svår att beskriva. Jag har fått en kallelse till min läkare nu i alla fall, men jag vet ju att detta är kroniskt och är sämre tidvis, så det är inget jag gnäller över. Jag har anpassat mig till det här.

Den inre stress jag har för mina barn bidrar såklart. Jag mår annars bra av lite vardaglig stress men inte av hjälplösheten jag känner inombords. Jag är dessutom väldigt känslig mot lukter som cigarettrök och starka dofter. Vill ha frisk luft hela tiden.

 

Veckan har kantats av problemlösning med min bil och Malte som tappat sin plånbok på bussen. Vilket kämpande det är med allt, vad svårt det är att få hjälp. Folk är så himla ohjälpsamma och motsträviga. Men dom vet inte vem dom har att göra med och jag har löst allt helt själv utan att vara otrevlig. Dock väldigt påstridig och jobbig, men det har hjälpt. Plånboken är tillbaka intakt och bilen är fixad och jag är urlakad. Men fy Djävulen vad driv det finns i min kropp när det gäller.

 

Nästa veckas mission blir sjukvården, sjukskrivning och skolan. Ett kämpande som är mot all värdighet, fy fasen för detta samhälle. Och allt kämpande ligger på mig, jag är inte stålmannen. Men superkrafter, det har jag.

 

 

Plockade lite björkris och äppelkvistar till farmor och köpte tulpaner och svischade förbi henne med det idag. Sen har jag storstädat hela dagen. I morgon bitti drar vi till Arlanda och hämtar min Amerikanska väninnas dotter och pojkvän. Ska bli så roligt att se dom.

 

Min Malte har ett läsprojekt i skolan där eleven och dennes förälder ska läsa samma bok. Sen ska vi träffas i en slags bokcirkel och prata om böckerna. Vi fick Tibukus bok En droppe midnatt.