Karlskoga-dag
Resultatet:
Jag fick roa mig på egen hand under tiden. Eftersom jag är uppväxt i Karlskoga var det inga problem. Hann inte ens med allt jag tänkt göra. Började med en 2 timmars lång promenad på Rävåskullen, en rullstensås och naturreservat. (Träningsvärk efter
alla steg i backarna) På kullen (den är stor) gick jag i skola 1-6 och bodde på från att jag var typ 12 år tills jag flyttade hemifrån när jag var 18.
Jag hann i princip med varje stig och hittade fortfarande överallt. Älskar naturen på kullen med tallrötterna som ligger ytligt och utsikten från alla håll.
Rävåsens skola där jag gick i 6 år.
Idrottsplatsen IP ligger på höjden, där åkte vi skridskor och spelade fotboll.
Fin utsikt.
I röda huset med de två synliga fönstren längst till höger är där vi bodde. Norråsvägen 11.
Man tänkte inte på att vi bodde i ett naturreservat.
Vårt hus som var gult när vi bodde där.
Det ser så slitet ut och det sk. staketet ska vi inte tala om. Det vänstra fönstret på övervåningen var mitt rum.
Hittade inga bilder på hela huset men man ser ändå att det var gult. Inte så snyggt med brunt runt fönstren.
Innan vi flyttade till Norråsvägen bodde vi i lägenhet på Knut Wistrands väg och senare på Skolgatan. Typ samma kvarter.
Detta är toppen på Knut Wistrands väg, där bodde vi med gångavstånd till badplatsen Näset vid sjön Möckeln.
Vi hade ett torp också. I Finnebäck, Högåsen. På vägen mot Degerfors. Där var mamma och brorsans Pappa dagligen eftersom vi hade lite djur i ladugården. På sommrarna bodde dom alltid där. Jag cyklade dit och åt varje dag annars var jag hemma i huset på
Norråsvägen mest. När jag var yngre var jag med för det mesta. Vi hade mycket roligt där. Traktorn var min morfars från början.
Jag åkte förbi där och alla byggnader är rivna och det var en fårhage där nu.
Lite mer gamla bilder från torpet.
Marie som är med på flera bilder från förr är brorsans syster på sin pappas sida. Hon var mycket hos oss men hon bodde hos sin mamma.
I övrigt hann jag med en loppis och så handlade jag lite. 5 timmars fritid gick fort. Även om det är trevligt och nostalgiskt att besöka sina barndoms kvarter och jag har mycket lyckliga minnen så blev jag ändå påmind om varför jag flyttade därifrån redan
som 18 åring. Det finns en hel del originella människor, ofta högljudda. En kollega till mig säger att alla har samma farsa i Värmland, ligger lite i det. Brukssamhällen blir ofta lite speciella. Men mycket härliga människor också såklart.
Vacker dubbel regnbåde bjöd Karlskoga på när vi lämade för att åka tillbaka till Närke. (Några av oss, andra blev kvar.)
